55 Mil 14800 höjdmeter i södra Tyskland kom vi överens om att köra, vi bestämde oss den 8/9-09 och loppet skulle gå av stapeln 15/8-2010. Träning, träning och åter träning stod på menyn det året, missunnade många goda öl under den tiden.
Flyget gick mot köpenhamn för ett snabbt byte mot Stuttgart för att direkt efter landning hoppa på tåget mot Sasbachwalden.
Väl framme så tog vi oss in på ett förbokat hotel som va riktigt fiiint. Plockade ihop cyklarna och då visade det sig att mitt vevlager va helt slut!!? Iväg till cykelnasaren för att inhandla ett nytt, väl bytt så funkade det klockrent.
Hämtade ut nummerlappar o väska som man fick med div innehåll, bars o lite smått o gott.
Start Avgick från Sasbachwalden till Bad Wibad en resa på 7,4 mil och med 2380 höjdmeter tid 4,23 tim. Började med 18 km uppför och det kändes ganska okey. Kjelle e stark!!Dåligt väder,regn o kallt. På kvällen pastaparty o tvätt av cyklar, trött! Dag 2 bad wibdbard till Freudenstatdh en nätt resa på 7,8 mil och 2695 höjdmeter den resan tog 5,21 tim. Regn hela dagen o kallt + 12 gr Kjelle kroknade sista 2 milen (Skönt att han är mänsklig) Känns i ryggen men jag känner mig stark, en skitdag! Dag 3 Freudenstatdh/Bad rippolsan en resa på 56,5 mil och 1580 hm. Trött som faan hela dagen ca 18gr. Dag 4 Bad Rippoldsav/Schonagh 7,3 mil 2740 hm 4,45 tim att ta sig upp för 3 feta backar men va fan e de för en pigg Rojjan. Bästa etappen än så länge, pigg hela vägen o vi drog från många på slutet. Dag 5 Schonach/Engen 9,5 mil 1590 hm och den längsta etappen tog 4,50 tim att genomföra. Kännde mig ganska stark, Kjelle trött men hängde på bra då det gick fort på slutet. Dag 6 Engen/Grafenhousen 6,7 mil 1570 hm och en resa på 3,42 tim. Funkade bra till 40 km sen slog klubban till. Tröck i mig bars o jell ingenting funkade. Var tog teamkänslan vägen, cyklade så gott som själv hela vägen med Kjelle 100 m framför, här ska man hjälpas åt om man kör team!!?
dag 7 och den sista Graferhousen/Feldberg 9, mil och 2530 Vackert väder och varmt + 25. Med trötta ben rullade vi över mållinjen med ett stort leende.
Summa kardemumma...Det jobbigaste jag gjort på cykel sen jag började trampa för många år dedan, men även det roligaste jag ställt upp i. Kan känna sig stolt att ha gjort det. Tror att nästa gång vill jag nog prova på att köra singelrace, team är bra om allt funkar..
